
Vedspisen har varit en central punkt i hemmet under flera hundra år. Det var först på 1900-talet som elvärme och elspisar började göra sitt intåg. Från 60-talet och framåt så började hus byggas helt utan skorsten eller eldstad. Dock finns det många som har fina minnen av vedspisar från sin barndom. Här berättar Nils Jönsson om hur det var hemma hos hans farmor, där vedspisen och den öppna spisen var självklara delar av det vardagliga livet.
Huset var ett gammalt soldattorp i två våningar. På entréplan var köket med matplats och ett allrum och på ovanvåningen fanns två sovrum och en liten garderob. Vedspisen i köket och den öppna spisen i allrummet delade samma skorsten, en rejäl tegelpjäs som gick upp mellan de två sovrummen på ovanvåningen. På så sätt spreds en behaglig värme till alla sovplatser under natten.
Jag minns speciellt mornarna, min farmor gick alltid upp före alla andra för att få eld i spisen och började göra frukost. Kaffet var så klart en viktig del i frukosten, och jag minns hur jag vaknade till doften av vedspis och kaffe. När jag gick ner för den mycket branta trappan som ledde till köket så var det första jag såg vedspisen med den puttrande kaffekannan. Farmor dukade bordet med smör, bröd och ost.
Under dagen fick jag ofta hjälpa till med att ordna ved, för både vedspis och eldstad i vardagsrummet krävde sin beskärda del varje dag. Jag fick hjälpa till att bära ved från vedboden till huset och prydligt stapla upp den i det lilla facket bredvid spisen så att veden förvärmdes och lättare skulle ta fyr. När jag blev sju år fick jag min första kniv och jag fick hjälpa till att spänta upp veden i mindre bitar som kunde användas för att tända eld. Det var många gånger jag skar mig, men då fick jag ett plåster och en föreläsning om att vara mer försiktig. Elden fick ju inte slockna bara för att jag fått ett litet jack i tummen.
När jag var tio år kommer jag ihåg att jag fick hjälpa pappa att hugga ved för första gången. Det var riktigt nervöst när jag själv skulle svinga den tunga yxan. Jag hade ju sett hur både pappa och farmor huggit ved tusentals gånger förut, men när jag själv skulle göra det så var det inte så enkelt som när de gjorde det. Med fötterna mycket brett isär, och ett rejält grepp om skaftet på yxan svingade jag sedan mot det uppställda vedstycket. Jag lyckades träffa med yxan, även om jag minns att jag hamnade lite snett. Men efter den dagen var jag ofta ute vid huggkubben för att hjälpa till. Jag kommer väl ihåg den stolthet jag kände när det var min ved som farmor använde för att elda med.
Givetvis var det viktigt att hålla elden vid liv, och inte sällan fick jag i uppdrag att hålla koll på elden medan de vuxna arbetade med andra sysslor. Det gällde att lägga i lagom mängd ved. För mycket på en gång så blev elden för sval och det blev ont om syre, för lite så brann det upp för snabbt och man fick springa och lägga in mer ved hela tiden. Ganska snabbt lärde jag mig hur mycket som var lagom, också för att hålla en jämn värme i spisen medan de vuxna lagade mat.
På kvällarna samlades vi i allrummet där vi tände eld i den öppna spisen. I botten en bit papper från en gammal tidning och sedan fint spänt innan små bitar ved lades på. När den fina veden tagit sig gick det att successivt fylla på med större vedklabbar och inom kort brann en behaglig eld som spred både ljus och värme. Där satt vi och pratade om dagen som gått och våra planer för morgondagen. Ibland spelade vi kort, eller så tog pappa fram gitarren och spelade lite medan jag, farmor och mamma sjöng.
Innan vi gick och lade oss fyllde farmor på med ved för att det skulle brinna så länge som möjligt och se till att det var varmt och skönt i huset långt in på timmarna. Ibland på vintrarna fick hon dock gå upp på natten för att fylla på med lite extra ved eftersom det snabbt blev allt för kallt i torpet.
På många sätt var det ett enklare liv, där elden hade en central och viktig plats. Än idag fylls jag med värme när jag tänker tillbaka till det gamla torpet med farmor som stod vid sin vedspis.
Nyfiken på vedspis? Här hittar du tips och inspiration inför ditt köp eller renovering av vedspis.